Svensk sommar aaaaaaahhhhhh
Två månader i Geiranger och lite mer pengar på fickan senare är man hemma i kära Sölvan igen. Härligt. Känner att jag är så himla äckligt positiv hela tiden. Var så himla positiv till att komma hem, sen var jag så himla positiv till att komma till Geiranger och nu, positiv igen, för att jag är i Sverige. Usch ja. Men svensk sommar, när det faktiskt för en gångs skull är svensk sommar, är det svårt att må annat än prima. Solen gör en glad. Idag spenderade jag nästan hela dagen i sandviken, på stranden. Badade två hela gånger (årets första svenska dopp) och det var helt ok varmt, skulle gissa på 19 grader. Nästa vecka börjar vår Norrlandsturné och jag ser mycket fram emot att uppleva de nordligare och ljusare delarna av Sverige. Det jag inte ser speciellt mycket fram emot är därmot all bilkörning som tillkommer...
Vinkade ikväll av min andra hälft vid tåget och det känns konstigt att jag ska spendera en hel vecka utan honom vid min sida. Kände mot kvällningen att det fanns en del överflödig energi i kroppen och hör & häpna när jag jag berättar att jag tog på mina nyinköpta spring-byxor och satte av i lagom tempo med stegräknare och radio i högsta hugg! Blir så imponerad varje gång jag tar mej för något sådant. Springbyxorna inhandlades ju för att inspirera till jogging och det verkar de ha gjort. Om man exkluderar det faktum att jag hade konstant ¨håll, var det en väldigt trevlig liten tur. Hade musiken så högt att jag slapp höra mitt fruktansvärda flås och stön och kunde därmed hålla någorlunda tempo, eftersom jag inte var medveten om att jag kanske skulle trilla ihop vilken sekund som helst. Kutade hela 4.5 km. Det hela tog ca 35 minuter och jag är mycket nöjd med min insats. Björn som är nästan dubbelt så gammal (inte riktigt=) sprang dock dubbelt så långt... Med skadad höft!!! Så jag kanske inte ska applådera mej alldeles för högt riktigt än, men det är ju en bra början. Hoppas nu att byxorna inte slutar inspirera när svettlukten och träningsvärken sätter in.
