Tristessens förlovade by

De må var alldeles utomordentligt tråkigt emellanåt, men än har inte den där äkta tristessen visat sitt hemska anlete. Har ju nästan varit här en hel månad nu och jag gillar verkligen Geiranger. Inte för länge och inte för mycket, men ett tag är det så härligt här. Sen gör det ju inte saken svårare att man faktiskt har ett gäng sköna typer runt sej.
Har haft turen att få väldigt mycket jobb denna gången här i Geiranger. Förra sommaren var vi ju så förbenat många servitriser så de fanns inge arbete åt oss alla. Nu e de minsann andra bullar. Inte så ofta mer än sju timmar per dag. Men numera kan man jobba extra på sina lediga dagar, i spaet. Det här fina hotellet håller ju då på att bygga ett spa. Ett stort sådant. De började förra sommaren och har sagt att vara det ska vara färdigt nu till den 1a juni. De har  till och med lovat väldigt många gäster som de har bokat in i de icke-existerande rummen att de ska få bo här då. Förstår inte riktigt hur det här ska gå till. Nu är det den 26e maj. Fem dagar kvar och de flesta av de 27 rummen har varken riktigt golv eller färdiga väggar.... Än mindre möbler och faciliteter som toalett och dusch (som man kanske  som gäst förväntar sig attd et finns på ett av Norges number one hotels). Men vad vet jag? Snickaren jag snackade med idag var i alla fall väldans optimistisk, inga problem sa han. I alla fall, nu får vi vara där och hjälpa till med det vi kan på vår lediga tid, och det passar ju oss perfekt! Idag fick jag till expempel putsa fönster hela dagen, fönster som  kommer att behöva putsas om ett par dagar igen eftersom de ska slipa golven i vissa rum! De kan ju inte bli bättre, jobbet tar lixom aldrig slut. = )

Annars så händer de massa intressanta grejer här. Typ att de var ännu en händelserik helg, stor pampig festmiddag, vindrickande, yazzy-kväll och utgång på innestället café olé....Nästan som café opera kan man säga.

På onsdag är det utlovat att vi ska få flytta till ett hus. Tydligen ska vi dela ett stort riktigt hus med ett annat par. Jag vågar inte riktigt tro et förrän jag flyttat in. De låter ju aningen för bra för att vara sant, men jag tackar inte nej inte!

Geyranger I´m back!

Japp, så var man tillbax i härliga Geiranger igen!
Inget ont i det. Här finns massor av pengar att tjäna. Trodde nyss när jag var nere vid bankomaten att den norska kronan stod väldigt högt eftersom det inte gick att ta ut 1000 spänn från mitt konto. Ack så fel jag hade, jag var bara fattig, som vanligt. Så välkommet är det att äntligen börja jobba och tjäna lite pengar igen. Det behövs!

Måste ju bara skriva en liten snabbis om förra helgen då vi (tjejgänget) var uppe i Luleå där vi surprisade Sara på hennes födelsedag. Skoja ATT hon blev överraskad. Fy attsingen va roligt vi hade det. Mycket längesen jag skrattade så högt, så länge och så intensivt. Tack mina kära vänner!

Snart ska jag sticka till jobbet. Första dagen idag och jag är nervös. Detta är något väldigt fånigt och onödigt, men som är så typiskt mej. Det är bara ett halvår sen jag var här sist och jobbade, jag kan ju faktiskt inte ha glömt allt. (eller jo nu pratar vi ju om mej så det kan jag ju faktiskt ha gjort) Men jag har en tendens att bli så nervös för att jag inte ska klara saker.... Dumma dumma dumma mej. Jag KAN servera, jag är inte rädd.

Nu ska jag gå och ta på mej min extremistiskt snygga outfit som jag jobbar i. Guldknappar och puffärmar here I come!


RSS 2.0